Hallshuks fiskekapell är granne med Östersjön och beläget i en av Gotlands vackraste kustmiljöer. Kapellet ligger på en platå ovanför fiskeläget och bjuder på en vidunderlig utsikt mot horisonten där hav och himmel möts.
Fiskeläget nedanför ligger direkt i havsbandet och är inramat av det mäktiga Hamnberget som är cirka 30 m högt och med en klintkust som stupar rakt ner i havet. Klockstapeln står strax söder om kapellet och i den hänger Hangvars lillklocka som ringer till samling. Förr kallade man samman folk i Hallshuk till gudstjänst genom att slå på en trumma. Trumman finns idag bevarad på Gotlands Fornsal.
Redan på 1550-talet finns dokumenterat att det bedrevs fiske på Hallshuk. När Gotland blev svenskt 1645 lät den djupt religiösa drottning Kristina uppföra kapellet för de gästande fiskarna, därför kallades fiskeläget för ett kronofiskeläge.
I en hamnrätt fastställd av länsherren Holger Rosencrants 1639 heter det om kyrkoplikten:
”Den som försummar sin Kyrkoingång eller Predikan, vare sig sockenman, Borgare eller annan fiskare, in- eller utländsk, utan att han är på sin sotesäng eller annat lageligt förfall, bothe till den fattige 6 mark silvermynt.”
Kapellet är omnämnt första gången 1690 i samband med garnströmmingsfiske. Tre gånger om året samlades då fiskare från andra platser till fiske i Hallshuk. Första gången var tidigt på våren, andra gången mellan 1 maj och till cirka 8 dagar före midsommar och tredje gången från 24 augusti och till allhelgonadagen. Enligt professor Lithberg ”… drog Visbyfiskarna i 30 båtlag med kvinnor och barn till Hallshuk på fiske”.
Mer om kapellet i Bertil Brynolfs ”Hallshuks fiskekapell”.
Marianne Wåhlstam komponerade 1978 körstycket ”Vid Hallshuks kapell”. Stycket har blivit mycket uppskattat och sjungs ofta av församlingens körer vid gudstjänster och konserter. Verket publiceras här med vänligt tillstånd av kompositören: Noter finns att ladda ner som pdf-fil.
Kapellet som ruin
Enligt kyrkostämma i Halls församling den 26 oktober 1894 beslöt församlingen begära hos Biskopsämbetet i Visby att få riva Hallshuks kapell. Herman Beckerman, kyrkoherde i Hall – Hangvar pastorat skriver:
”Församlingen önskar bli befriad från allt ansvar och omkostnader för det förfallna kapellet vid Hallshuks fiskeläge. Kapellet är obefintligt i själavårdshänseende och kapellet är så förfallet att taket när som helst kan rasa in. Byggnaden har inget arkitekttoniskt värde och bör rivas ner och försäljas. Finns några inventarier som är av kulturhistoriskt eller antikvariskt värde bör de lämnas till Gotlands Fornsal. Hall Kapellkassä samt förvarade skeppsinventarier bör användas till nerrivningskostnader för kapellet. Närmare bestämmelser hur nerrivningen skall genomföras och var pengarna skall placeras beslutas av vederbörande ansvarig myndighet.”
Den 16 februari 1895 hölls ånyo kyrkostämma i Halls församling. Där meddelade Domkapitlet att man inte ansåg sig ha befogenhet att besluta om rivning av kapellet vid Hallshuk. Enligt önskemål från Halls församling kommer Domkapitlet att skicka ansökan om rivning av kapellet till Kungl. Maj:t för beslut. Kyrkostämmans ledamöter bestod av församlingsmedlemmar från kyrkbyn samt bönder från gårdarna i socknen. Fiskarebefolkningen i Hallshuk hade ingen representant i stämman och fick inte yttra sig.
Kungl. Maj:t skriver den 22 oktober 1897 till Domkapitlet i Visby följande angående kapellet:
”Uti en till Domkapitlet i Visby stad ställd, af domkapitlet med underdånig skrivelse till Vår nådiga pröfning öfverlemnad framställning har Halls församling under anförande, att upplysning ej kunnat vinnas om hvem som vore rätte egare till gamla kapellet vid Halls fiskeläge med tillhörande jordlägenhet. Vår Vitterhets- Historie- och Antiqvitetsakademi sig yttrat och dervid i underdånighet hemställt att kapellet skulle som ruin qvarstå och dess inventarier antingen överföras till sockenkyrkan eller i Gotlands Fornsal förvaras.”
Stockholms slott den 22 oktober 1897 / Kung Oscar II
Genom Kungl Maj:ts beslut så skulle kapellets murar stå kvar. Kapellets altartavla och hamnmästarens trumma lämnades till Gotlands Fornsal. Predikstolen satte man in i Halls kyrkas materialbod. Vissa av fiskekapellets tillhörigheter såldes och kapellets kassa överfördes till Halls kyrkokassa. Enligt protokoll av den 10 januari 1898 hölls auktion vid Hallshuk där man sålde lösöret tillhörande kapellet. Samtliga 42 utrop finns registrerade i protokoll samt ”… att vederhäftiga inropare erhöllo 3 månaders anstånd med betalningen”. Totalt inbringade auktionen att redovisa till Hall kyrkokassa 51 kronor och 81 öre.
Vice pastorn H N:son Wallér skriver den 2 december 1909 till chefen för Gotlands Fornsal och meddelar att Halls församling vid kyrkostämman den 5 november 1909 godkänt att vissa föremål som inte längre var någon prydnad för kyrkan fick disponeras fritt av Gotlands Fornsal under förutsättning att församlingen kostnadsfritt fick avhämta föremålen när man så önskade. Bland föremålen fanns bland annat altaret från Hallshuks kapell.
Det var ett mycket lyckat beslut som togs av Kunglig Majestät den 22 oktober 1897. Hade man istället bifallit begäran om rivning hade vi säkert inte haft något kapell i dag.
Återuppbyggnaden
Kapellet hade varit en mycket viktig kyrklig samlingspunkt för folket i Hallshuk under cirka 300 år och man saknade sitt kapell. Starka krafter ville ha det återuppbyggt igen.
År 1927 kom kyrkoherde Erik Gyberg till Hall-Hangvar pastorat. Han började tidigt arbeta på att kapellet skulle renoveras för att åter kunna utnyttjas som gudstjänstlokal. Han var mycket aktiv med att samla in medel till upprustningen av kapellet. Både enskilda och föreningar var behjälpliga, inte minst gjorde syföreningarna på Hall en enorm insats. Biskop Ysander medverkade till att bidrag från kollektmedel beviljades.
År 1930 upprättade arkitekten Sven Brandel ett förslag till renovering av kapellet vilket inte blev utfört. År 1932 besöker arkitekten Erik Lundberg Hallshuk och upprättar ett reviderat restaureringsförslag som delvis kom att bli utfört.
Vid ordinarie kyrkostämma den 30 december 1931 betalade Halls församling tillbaka de medel man fått in vid försäljningen av kapellets tillhörigheter år 1897. Auktionen inbringade 51 kr och 81 öre och ”Kapellkassan” utgjorde 49 kr och 54 öre vilket överfördes till kapellets kassa. Fiskarna Karl Hansson och Elof Olofsson fick också i uppdrag att gå omkring i församlingen med listor för insamling av frivilliga bidrag. Dessa bestod av dagsverken, virke, ekonomiska bidrag eller andra gåvor.
Under år 1933-1934 började en upprustning av kapellet efter att ha stått öde och utan tak sedan år 1897. Murarna återställdes upp till ursprunglig nivå och väggarna grovputsades. Nytt faltak lades på och fönsterkarmar med luckor och en dörrkarm med ny dörr sattes i. Nu var kapellet under tak igen efter att inte ha använts till kyrkliga ändamål på 70 år.
En landsomfattande insamling påbörjades i december 1937. Bidrag strömmade in från församlingar och insamlingslistor från hela landet. På Landsarkivet i Visby finns en kassabok bevarad där man kan se vilka som skänkt pengar till restaureringen av kapellet. När insamlingen avslutades under första kvartalet 1949 hade sammanlagt 6856,90 kr samlats in till kapellets restaurering. Halls kyrkoråd beslutade den 30 september 1948 att hos stiftjägmästaren anhålla om utstämpling av 50 m3 skog för renoveringen.
Nytt detaljerat restaureringsförslag upprättades av arkitekten Olle Karth som presenterade anbudshandlingar den 1 oktober 1946. Anbudshandlingar lämnades ut och flera företag lämnade in anbud på renovering och inredning. Byggnadsfirman Wessman & Olsson från Fidenäs på södra Gotland lämnade det fördelaktigaste anbudet på renoveringen – 11400 kr. Det gamla faltaket revs av och nytt spåntak med innertak av trä lades på. Kapellet fick ett nytt cementgolv som man la ett trägolv på, nya fönster med raka anslutningar upptill samt altare med altarskrank och ny bänkinredning. På den östra sidan murades ett fönster igen och två nya togs upp, ett på vardera norra och södra sidan. Samtliga fönster försågs med antikglas.
Kapellet är 11 meter långt och 9 meter brett. Kyrkorummets yta är 70 m2.
Återinvigningen den 31 juli 1949
Den 31 juli 1949 var en stor dag för alla som under många år arbetat med kapellets renovering och iordningsställande till gudstjänstlokal. En stor samling människor hade samlats på Hallshuk för att återinviga kapellet.
När biskopen med sin kräkla och assistenter tågade in i kapellet under psalmsång strålade solen över kapellet och den vackra omgivningen.
Kapellet som rymmer cirka 70 personer var på en kort stund fullsatt, de som inte hade plats i kapellet fick lyssna på invigningen genom högtalare ute på ”kapellbacken”.
När processionen anlänt in i kapellet och Biskop Hultgren tagit plats vid altaret sjöngs psalm nr 207 ”O hur ljuvlig är Din boning, Herre kär. Ditt tempel och din kyrka.” Biskopen utgick därefter från orden i Amos 9:11 ”På den dagen ska jag resa upp Davids fallna hydda”. Därefter höll biskopen invigningstalet och avslutade:
”Även detta kapell har haft sin historia. Det har en gång tidigare haft sin betydelse som andlig tillflyktsort för fiskarbefolkningen här. Kapellet hör inte till de äldsta helgedomarna , men tre århundraden är mycket nog. Det har inte heller stått övergivet längre än att kapellets funktion alltjämt är levande. Förstöringen blev grundlig nog, men väggarna fick stå kvar, erinrande om att de en gång omslutit en gudstjänstfirande menighet.
Dessa väggar har ropat på återupprättelse, och de ha ej ropat förgäves, därom kunna vi förvissa oss i dag. Kapellet har nu smyckats med nya skänker och därmed återuppstått i en rikare prydnad än förr. Men därmed är inte allt färdigt. Vi skall fira återinvigningens dag som en glädjens och tacksamhetens dag. Men den visar fram mot ett betydelsefullare bygge. Detta hus står nu redo att av sin församling låta sig uppbyggas till ett levande Gudstempel, ett inre kyrkobygge hos människorna. Detta fulländas dock inte av någon människa under månader eller ens år. Detta måste fortgå hela livet igenom, så länge denna världens tidsålder håller.
På denna dag av tacksägelse vilja vi också be herren om nåden att detta kapell må så brukas, att Gud därigenom får bygga sin församling. Då skall också kapellet bli till välsignelse.”
Efter biskopens tal lästes valda bibelord om Guds löfte och förmaning. De assisterande prästmännen var kontraktsprosten Axel Klint från Källunge, rektor Sillén från Härnösand, pastorerna Percival från Bunge och Dahlqvist från Hangvar samt kyrkoherdarna Ceder från Stenkyrka och Gyberg från Hangvar.
Sedan biskopen nedkallat Guds välsignelse över den förnyade helgedomen lästes Fader vår och biskopen slutade med maningen: ”Loven nu Gud i denna förnyade helgedom”.
Den högtidliga invigningsakten avslutades med psalmsång och processionen med biskopen i täten tågade ut. Efter en kort paus började högmässan med kyrkoherde Gyberg som predikant. Halls kyrkokör medverkade under ledning av pastor Dahlqvist.
Kapellets interiör
Altaret och altarskranket är nya. Altartavlan däremot är från 1300-talet och i gotisk stil. Tavlan är målad med Gustav IV Adolfs namnchiffer.
Enligt PA Säve har den tillhört Hangvars kyrka men en licenciat Lundmark påstår att altartavlan ursprungligen tillhört Elinghems kyrka.
När Elingshem kyrka ödelades kom altaret enligt Lundmark till Fleringe kyrka och därefter år 1949 till Hallshuks kapell.
Prediksstolen är från år 1601 och är ursprungligen gjord för Fårö kyrka, men Fåröborna överlämnade den som gåva till Hallshuks kapell.
Det har nog spelat en viss roll att Fåröborna vid sina vidsträckta fiskefärder ofta stannade till vid Hallshuks fiskeläge och då deltog i gudstjänsterna där.
Under tiden som fiskarekapellet låg öde förvarades predikstolen från Fårö i en materialbod vid Halls kyrka, men återtog efter renoveringen sin plats i kapellet. Predikstolen bär tre kyrkvärdars namn från Fårö, Jacob Nors, Rasmus Gasemora och Christoffer Hemma.
Jacob Nors namn står först i namnförteckningen på den stora kutatavlan som hänger i Fårö kyrka och påminner om den stora händelsen där år 1603.
På väggen till vänster om altaret hänger en tavla av konstnären Olle Hjortzberg. Gotlands Hemslöjdsförening svarade till stor delför textilierna, altarduk, antipendium, tyg till knäfallspall och dynor kring altarskranket.
Inspirerad av psaltarpsalmen 107:29-31 skapade Åsa Martinsson altarbrunet 1981.
Orgeln kommer från Lummelunda kyrka. Den byggdes på 1950-talet av Åkerman & Lund, Knivsta och flyttades 1988 från Lummelunda till Hallshuk.
Enligt kyrkostämma i Halls församling den 4 oktober 1952 förelåg ett erbjudande från Lantbruksnämnden till Halls församling om inköp av ett markområde till Hallshuks kapell. Rådet beslöt föreslå stämman om inköp av det föreslagna markområdet.
Medel för betalning togs ur kyrkans restaureringsfond och återbetalades med utdebiterade medel under år 1954-55. Den 2 september 1953 stod kapellet så till sist på egen mark med Halls församling som lagfaren ägare. Fastighetens areal: 1240 m2.
Klockstapeln
Vid ett besök på Hallshuk den 20 juli år 1958 uttryckte biskop Algot Anderberg önskemålet att en klockstapel skulle uppföras där till året därpå då det var 10 år sedan kapellet invigdes.
Kyrkoherde Sven Stibe, verksam i Hall – Hangvar pastorat, fick i uppdrag att organisera byggandet av en klockstapel.
Vid sammanträde med kyrkorådet den 2 september 1959 meddelade ordföranden att invigningen av den nya klockstapeln på Hallshuk skulle förrättas av biskop Anderberg den 13 september 1959.
Klockstapeln byggdes av fiskaren och båtbyggaren Gösta Norman som var född och uppvuxen på Hallshuk.
Diameter 41,5 cm
höjd 40 cm
vikt 42 kg
tonanalys C3 + 20c
Biskopen hoppades i sitt invigningstal ”… att den nya klockan skulle bli till rik välsignelse för bygden”.
Klockan hängde i Hangvars kyrka några decennier in på 1900-talet som lillklocka bredvid storklockan. Lillklockan tillverkades 1833 och påstås ha varit kyrkklocka på S:t Olofsholm i Hellvi.
Runt 1900 fungerade den som gårdsklocka på Ihre, därefter vid Kyrkebols och skänktes sedan till Hangvars kyrka. Idag hänger lillklockan i stapeln vid Hallshuks kapell.
Inskription i klockan: ”GJUTEN AF S.CH. GRÖNVALL I STOCKHOLM 1833”.
Kapellet idag
Det är en fantastisk tillgång för Hallshukborna att detta levande och välbesökta kapell finns bevarat.
Sommartid vigs många brudpar i kapellet – nära havet och med utsikt mot horisonten där himmel och hav möts – många föräldrar låter också döpa sina barn här.
Mest sommartid hålls flertalet gudstjänster och musikgudstjänster. Många besökare, både bofasta och turister, kommer då till Hallshuk för att höra klockan ringa samman till de alltid välbesökta arrangemangen.
Kapellet är öppet året runt för besök och enskild andakt.
