När elströmmen kom till Hallshuk

Fredagen den 18 september 1953 kopplades elströmmen på i Hall och därmed fick den sista socknen på Gotland elström. Chefen för Gotlands kraftverk, överingenjör Fritz Dehnberg och hans stab, förstärkt med representanter för pressen träffades samman vid den nybyggda transformatorstationen vid Skälstäde i Hangvar där ingenjör Dehnberg kl 10:25 kopplade samman den nya högspänningsledningen från Lärbro med 6000-voltsledningen till Hall som sedan fördelade sig på fem transformatorområden i Hall. Nästan samtliga åretruntboende på Hallshuk drog in elström i sina fastigheter.

Det såg länge ut som om elektriciteten inte kunde byggas ut på Hall. Det var ont om material och pengar, men staten trädde till och tilldelade Hall som sista socken bidrag till elektrifieringsarbetet. Man hade dragit fram 11,6 km 6000-voltsledningar och cirka 10 km lågspänningsledningar.

Genom inkopplingen av ström i Hall blev den största ”vita fläcken” inom Gotlands elområde utplånad. Ledningsnätet började byggas ut under 1952, det tog 25 dagar att bygga nytt ledningsnät på en km, att sätta stolpar och dra tråd kostade 6000 kr/km.

Vindmöllor

Från början på 1940-talet fanns ett antal vindmöllor som en del fastighetsägare monterade upp på sina egna tomter. Den första vindmöllan sattes upp 1941, den drevs av en propeller som satt i vindmöllans topp. Vindkraften drev en generator som laddade ett antal batterier som hade en ganska god belysningeffekt i fastigheterna.
När elströmmen kom till Hallshuk år 1953 skrotades vindmöllorna.

När telefonen kom till Hallshuk

Omkring år 1911 fick fyren vid Hallshuk socknens första telefon. Den var ansluten till Lärbro växelstation.

Mellan telegrafverket och Hallshuks fyr upprättades den 16 juli 1910 ett kontrakt som innebar att förutom tjänstetelefon för fyren skulle även allmänheten kunna ringa och ta emot samtal på den uppsatta telefonapparaten vid fyrplatsen under tider då telefonstationen i Lärbro hölls öppen.

När linjen mellan Hallshuk och Lärbro växelstation var klar att tas i bruk är oklart, men i 1913 års telefonkatalog redovisas att Hallshuks fyr har telefonnumret Lärbro 2.
Mellan fyren på Hallshuk och Kappelshamn gick telefonlinjen utmed kusten, sedan fortsatte linjen längs vägen och anslöt till telefonväxeln i Lärbro.
När fyren avbemannades 1932 flyttades telefonen ner till vågboden i Hallshuks fiskläge. Telefonnumret hit var Kappelshamn 2b.
Från ett protokoll fört vid årets första ordinarie kommunalstämma den 17 mars 1926 beslöt man att en telefonledning skulle sättas upp från Hangvar till Hall.
I Gotlands telefonkatalog år 1928 redovisades att Halls kommun hade telefonmummer Hangvar 8.

Någon större tillströmning av abonnenter blev det inte i Hall, men i början på 1930-talet blev det behov av en växel i socknen. En ny växel öppnades år 1935.
När man skulle öppna telefonväxeln fick man inte tag på någon stationsföreståndare. Telegrafverket beslöt då att sätta upp en halvautomatisk växel. Det var en ny konstruktion för högst 10 abonnenter med en förbindelse till en manuell station. Stationen drevs med torrelement eftersom Hall saknade elektricitet.
Man lyckades få tag på en stationsföreståndare 1938. Då byttes den halvautomatiska växeln ut mot en manuell växel.

När bredbandet kom till Hallshuk

Efter år av projektering och månader av grävande och fiberdragning tändes nätet äntligen upp den 29 juni 2016.
Nedladdningshastigheter på upp till 1000 Mbit/sek förväntades och dessutom TV och telefoni.

Styrelsen för Hangvar fiberförening har varit mycket aktiv och pådrivande och gjort ett enormt arbete för att bredbandet skulle komma till stånd.
Företaget IP-Only äger nätet och stod för grävning, fiberdragning och installation in i alla fastigheter.

Nästan alla fastigheter i Hallshuk anslöts. Anslutningen skedde enligt den så kallade gotlandsmodellen, dvs alla betalar lika mycket oberoende av hur långt eller hur mycket som måste grävas.