Hem

Hallshuk förr och nu

Fisket

Kapellet

Hamnen

Fyren och lotsar

Vägar och stigar

Naturen

Vägar och stigar

Vägar och stigar


Gammal väg med anor från bronsåldern.
Vägen förband Hallshuk med Ihre

Vägar och stigar har funnits så länge som människan haft behov att färdas.När de första människorna slog sig ner utmed kusten uppstod det snart vägar och stigar mellan boplatser och andra ställen som användes för jakt och fiske.Under yngre stenåldern bosatte man sig längre in i landet och till dessa platser utvecklades givetvis nya vägar som man kunde färdas på mellan kust och inland.

Med en växande Östersjöhandel blev kustens hamn- och handelsplatser viktiga för befolkningen och vägsystemet mycket viktigt för människorna som bodde långt från hamnarna.

Kyrkan ny centralmakt

När Visby upphöjdes till stad stabiliserades vägnätet och genom kristendomens införande tillkom kyrkan som ännu en stark centralmakt på ön. Kyrkorna byggdes i socknens centrala delar och nya vägar uppstod mellan sockenkyrkorna och de olika gårdarna. Från staden och ut på landsbygden förgrenade sig flera huvudvägar som bildade viktiga kommunikationsleder mellan staden och landet. Sträckningen på de medeltida vägarna utgör stommen i det vägnät som används i dag.

När man var på resande fot under 700-talet var det oftast lättast att förflytta sig på sjö- och vattenvägar. Flera farbara vattenleder samt ett stort antal insjöar fanns på den tiden på Gotland.

Milstenar

Vägar och stigar idag

Under 1600- och 1700-talen började staten intressera sig för bättre framkomlighet på vägarna. Landsvägarna förbättrades, vägarna mättes, försågs med milstenar och en ny gästgiveriförordning trädde i kraft år 1649. En mil motsvarade 6000 famnar eller 10688 meter. Många vägar förbättrades under senare delen av 1700-talet när C O von Segebaden var landshövding på Gotland. De största och mest genomgripande förändringarna skedde under 1800-talets senare del samt under 1900-talets början.

Bilismens intåg

Vid bilismens intåg under 1900-talet var man tvungen att bygga ut vägnätet så det motsvarade kravet på framkomlighet och trafiksäkerhet. Bönderna stod ännu för underhållet av vägarna i förhållande till markinnehavet. Vägunderhållet innebar att vägarna skulle grusas under hösten och att träd och buskar som lutade in över vägen skulle röjas bort. Den ökande trafiken med bilar gjorde att systemet med naturaväghållning inte längre fungerade. På 1920- och 1930-talen sköttes vägunderhållet och nybyggnationen av distriktens vägkassor som fick sina inkomster från vägskatter och stadsbidrag. På grund av den allt snabbare ökningen av trafiken förstatligades vägväsendet år 1944. Staten övertog därmed ansvaret för underhållet av det allmänna vägnätet, så samma vägstandard kunde utvecklas i hela landet. Vägarna har därefter successivt förbättrats och på Gotland är i dag samtliga statligt allmänna vägar belagda med asfalt.

Vägar och stigar i Hallshuk

Karta över Halls socken från 1888

Före 1939 var vägarna till Hallshuk enskilda och sträckningen gick inte där den går idag. De allmänna vägarna till Halls kyrka gick från Tejnungs i Hangvar förbi gårdarna i Gannarve och fram till Halls kyrka, den andra allmänna vägen gick från Kappelshamn förbi Västö gård och fram till Halls kyrka, samma sträckning som i dag. Det övriga vägsystemet på Hall var enskilda vägar och såg ut som vad vi i dag kallar för åkervägar. Före år 1939 fanns minst tre enskilda vägar och en gångstig som gick från Hallshuk till övrig bebyggelse i Halls socken.