Hem

Hallshuk idag

Hallshuk förr

Kapellet

Hamnen

Fisket

Fyren

Lotsväsendet

Vägar och stigar

Naturen

Den nya vägen 1939


Den nya vägen byggs 1939
Före 1939:

Människorna på Hallshuk levde ganska isolerat. De enskilda vägarna var ofta i ett miserabelt skick. Den första bilen kom till Hallshuk år 1924 och år 1927 byggdes fiskehamnen ut. Då fanns ingen allmän väg till Hallshuk trots att trafiken utökades med transporter av fisk till salterier och inköpare och av olja och förnödenheter till hamnen.

Det var mycket viktigt för fiskarnas fortsatta existens att det blev bättre vägar till Hallshuk. Trots febril verksamhet i fiskeläge och goda fångster så försökte varken kommun eller länsstyrelse göra livet mer drägligt för fiskarna i Hallshuk.

Utredningar och uppvaktningar

Vid en extra kommunalstämma den 10 juni 1926 förelåg en förfrågan om stämman ville bevilja anslag för utredning och kostnadsberäkning av ett vägbygge mellan Halls kyrka och Hallshuk. Sedan fiskarna från Hallshuk och direktör A Dahlbäck från Visby tillskjutit 150 kr så beslöt stämman att man av tillgängliga medel ur kommunalkassan skulle anslå 350 kr till företaget.


Nya vägen 2011

Vid ett möte med hamnföreningen i december år 1933 beslöt man utse en kommitté som skulle uppvakta landshövdingen om behovet av en ny väg mellan Halls kyrka och Hallshuk. I kommittén ingick Carl Hansson, Oskar Pettersson, Karl Andersson och Tyko Olofsson.

Uppvaktningen år 1933 hos landshövdingen gav inget resultat. En kommitté från hamnföreningen uppvaktade år 1937 åter landshövdingen om behovet av en ny väg mellan Halls kyrka och Hallshuk.

Länsstyrelsens utlåtande

Först på årets tredje ordinarie kommunalstämma den 29 december 1937 så skriver Halls kommun till Länsstyrelsen följande beträffande vägen mellan Hall kyrka och Hallshuk:

"Beslöts att till länsstyrelsen ingå med anhållan att vägen från Halls kyrka till Hallshuk över Medebys måtte iordningsställas och upptagas till allmän väg och framhålls såsom skäl till denna anhållan att kommunen är synnerligen vanlottad i fråga om utfartsvägar. De vägar som leda till Hallshuk äro en del av året nästan ofarbara och då de som äro boende i Hallshuk har fisket till sitt uppehälle, har dessa ej den inkomst som kunde inbringas, därest vägar under alla tider på året vore farbara. Även av turister är vägen mycket anlitad genom att många under sommaren äro intresserade av Hallshuks läge samt fyren och fiskehamnen, varför behovet av en god och farbar väg även föreligger i detta hänseende. Som emellertid kommunen är mycket skattetyngd, förmår den ej sätta vägen i stånd om ej hjälp härmed erhålles. Önskligt vore därför om vägarbetet kunde upptas som nödhjälpsarbete eller på annat lämpligt sätt understödjas."
Beslut om ny väg

Den 1 januari 1939 hade Länsstyrelsen på framställning av Vägstyrelsen i Gotlands län, norra distriktet beviljat 8000 kr i anslag till att påbörja vägbygget mellan Halls kyrka och Hallshuk. Företaget var kostnadsberäknat till 54800 kr och statsbidrag beräknades utgå med 43800 kr. Resterande medel tilldelades därefter omgående så att vägsträckan kunde färdigställas under året.

Den nya vägen mellan Halls kyrka och Hallshuk byggdes ut i sin hela sträckning år 1939, så den sista uppvaktningen år 1937 gav resultat. Den allmänna vägen mellan Halls kyrka och Hallshuk är 5,1 km lång och byggdes 5 meter bred. Vägens sträckning går från Halls kyrka förbi gårdarna vid Hägvards, Västerby och Nors. Den nya vägsträckningen fortsätter sedan i en raksträcka över dalen som ligger söder om Jännklint. Vägen byggdes väster om Jännklint och framme i Hallshuk fick den en ny sträckning ner till hamnen.

Bygget

När vägen byggdes handlastade man gruset i grusskärningarna vid Nors och Jännklint och övrigt grusmaterial schaktades för hand och transporterade till fyllning i vägsektionen med häst och vagn eller med lastbil. Robert Stenbom som växte upp vid Västerbys berättar att han som 13-åring arbetade på vägbygget, med korp och spade lastade han grus på en flakvagn tillsammans med sin pappa Josef. Bönderna i grannlaget bildade arbetslag och transporterade grus som korpades loss ur vägskärningarna och lastades på vagn samt kördes till grustippen där materialet lastades av och planades ut till en blivande vägbana. Arbetslaget bestod av lantbrukarna Robert Nilsson, Josef Stenbom, John Lindberg och Bertil Friberg som med häst, vagn och lastkarlar utförde tjänster på vägbygget. En bilägare som hette "Barshage-Johan" från Othem körde även på vägbygget. Slitlagergrus som lades ca 5 cm tjockt för att jämna av vägytan krossades i ett grustag i Gannarve i Hall. Allt annat arbete gjordes av vägarbetarna för hand - släntning, dikning, trumläggning, röjning, stängselsättning och justering av vägbanan med mera.

Vägen var grusväg fram till år 1991 då vägsträckan fick beläggning (IM60) till en vägbredd av 4,5 m.