Hem

Hallshuk förr och nu

Fisket

Kapellet

Hamnen

Fyren och lotsar

Vägar och stigar

Naturen

Naturreservatet

Hall - Hangvar naturreservat


Karta över Hall - Hangvar naturreservat

I Hall och Hangvar socknar ligger Gotlands största naturreservat som har en areal på 28 km2. Reservatet sträcker sig längs den västra kusten från den nordligaste delen av Irevik upp till Hallshuk och vidare mot Kappelshamn, en sträcka på närmare 25 km. Från norra delen av Irevik och till Häftingsklint reser sig en 30 m hög klint som ligger alldeles innanför strandlinjen. En halv kilometer norr om Häftingsklint delar kustklinten upp sig i två avsatser. Den undre fortsätter längs stranden medan den övre böjer av inåt land och blir flackare. Vid Hallshuk blir kustklinten åter 25 m över vattenytan och stupar rakt ner i havet. Reservatet slutar 2 km från Hallshuks fiskeläge mot Kappelshamn.

Våtmarker

Till stor del upptas reservatet av tallskog som ofta är präglad av bete och äldre tiders avverkningar. I den södra delen av reservatet är jordtäcket tunt och skogen består här i stor utsträckning av en gles och lågvuxen hällmarkstallskog. I anslutning till Verkmyr och Stigmyr finns även nästan helt trädlösa hällmarker. Reservatet är rikt på våtmarker av olika slag. I Verkmyr och Stigmyr domineras växtligheten av det kraftiga halvgräset ag. Många av de mindre våtmarkerna har karaktären av vegetationsfattiga så kallade blekvätar som helt torkar ut på sommaren. På många platser nedanför de landsplacerade klintarna sydväst om Harudden, har grundvattnen som rinner i markytan gett upphov till botaniskt rika källmyrar och kalkfuktängar.

Stigmyr

Stigmyr ligger 2 km nordost om Ihre gård och har en storlek av 100 hektar. En skyltad markväg går från länsvägen och passerar ett fuktigt parti nordväst om myren. Gammal tallskog växer på de hällmarker som omger myren, och på vissa ställen är den väldigt gles och tallarna är låga och knotiga. Skogen har lämnats orörd under århundraden, kanske på grund av att virket varit svårt att såga. Området kring myren anses vara ett av de värdefullaste naturskogsområdena på Gotland. Myrområdet domineras helt av ag.

Verkmyr

Verkmyr ligger öster om den enskilda vägen mellan Häftings i Hangvar och Hägvards i Hall i en mycket avskild del av reservatet 1 kilometer från den vackra kustklinten. Verkmyr är en av Gotlands få outdikade myrar och upptar en yta av 65 hektar. År 1963 inköptes Verkmyr av Svenska Naturskyddsföreningen för att bevaras som naturreservat. Myrens är belägen 38 m över havets yta och torvlagret är bara en dryg halvmeter tjockt ovanpå kalkberget. Höst och vår fylls myren av vatten som rinner ner från omkringliggande hällmark.


Vy över Verkmyr
Sigsarvestrand

Sigsarvestrand är ett vackert klintkustparti som ligger i den södra delen av naturreservatet. Sigsarvegårdarna i Hangvar ligger 5 km från stranden och här i Sigsarvestrand hade de två gårdarna sin strand och fiskerätt. Höga klintsidor omger området som gör Sigsarvestrand till ett slutet och idylliskt område. Stranden ligger helt öppet för västliga och nordvästliga vindar men har i övrigt ett ganska skyddat läge.

Fiskeläget vid Sigsarvestrand ligger vid en av Gotlands vackraste och mest dramatiska klintkuster. Strandbodarna här är mycket gamla. För Sigsarvebönderna som fiskade här gick det inte att lägga ut näten och sedan åka hem och vänta tills man tyckte att det var dags att åka tillbaka och dra upp dem. Vinden kunde nämligen på en kort stund blåsa upp och vågorna gå höga, då gällde det att vara snabbt ute och bärga näten. Här vid Sigsarvestrand låg man alltid kvar i strandbodarna och passade på väder och vind vid pågående fiske, det var därför bodarna byggdes här. Här finns en båtbod som är unik, den är tillbyggd med ett "sköle" under vilket man hängde seglen till tork.

Häftingsklint

En av norra Gotlands vackraste utsiktsplatser är Häftingsklint som ligger nordväst om Häftingsgårdarna i Hangvar. Klinten stiger cirka 32 m rakt ur havet och på toppen finns en välbevarad fornborg som vittnar om gutarnas försvarsvilja i gammal tid. Söder om klinten rinner en bäck nedför branten. Förr drev den ett mindre sågverk som kallades för "Skuttu" och som ägdes gemensamt av bönderna vid Lilla Häftings. Ovanför klinten grävde man långa diken från skogsvätar i skogen för att få fram vatten till sågen. Sågen var igång till in på 1870-talet. Söder om Häftingsklint fanns även tre små strandåkrar som ända fram till 1940-talet gödslades med släke (tång) och gav goda skördar av råg och potatis. Varje gård vid Lilla Häftings ägde sin egen åker.

Söder om klinten ligger sedan lång tid tillbaka Häftingsbod, ett fiskeläge där bönderna hade sin strand och fiskerätt och idkade sitt husbehovsfiske. Här har man i generationer tagit fisk ur sjön och släke till åkrarna. Här fiskade man strömming, torsk och flundra. Till fiskeläget hörde en garngård, "gistgard" samt "braidräum" och "gistarräum" där anordningar fanns för garnens redning och upphängning till tork. Varje gård hade sitt särskilda område i garngården för underhåll av fiskeredskapen, "braidräum", och för upphängning och torkning av strömmingsgarn och fiskenät, "gistarräum". "Gistarräume" bestod av ett antal stolpar, "gistarpålar", som var nerslagna i dubbla rader.

Nors fiskeläge

Nors fiskeläge har ursprungligen legat längre åt nordost, "Gamlä-Norsta", men flyttades till sin nuvarande plats vid förra sekelskiftet, här fanns då 11 fiskebodar. Ägare till fiskebodarna var bönderna, de hade här sin fiskerätt och fiskade här till husbehov. Man fiskade strömming och flundra men före år 1898 fiskade man även torsk. Under fisket låg man förr kvar i fiskebodarna av vilka fyra var eldbodar. En av eldbodarna har flyttats tlll Bungemuséet. Under de första 50 åren på 1900-talet hade bönderna vid Nors, Hägvards och Västerbys gårdar sin fiskerätt här. När skiftet genomfördes på 1950-talet förändrades ägareförhållandena på Hall och stora enskilda förändringar genomfördes.


Harudden (Gotlands nordspets) med gammalt värn som underminerats av havets vågor
Harudden

Harudden ligger cirka 700 m väster om Hallshuks fiskeläge. Från 1908 till 1930 finns redovisat att det fanns binäringsfiskare på Harudden. Binäringsfiskare var bönder och andra yrkesutövare som fiskade till husbehov. Det var bönderna från Medebys som hade sin fiskerätt här. Fiskeläget var mycket utsatt för väder och vind, det fanns ingen hamn utan båtarna låg mycket utsatta i länningar som var byggda på stenstranden och i den öppna strandmiljön. Länningar var stenvastar i dubbla rader som lades ut i vattnet och byggdes för att underlätta uppdragandet av båtarna, men även för att fångsten och redskapen skulle kunna lossas säkert. Harudden är en vacker plats och värd ett besök. Här finns det låg strandskog, strandängar, båtlänningar, havet och horisonten.