Hem

Hallshuk idag

Hallshuk förr

Kapellet

Hamnen

Fisket

Fyren

Lotsväsendet

Vägar och stigar

Naturen

Fiskekvinnorna på Hallshuk


Fiskekvinnor i Hallshuks hamn på 1930-talet

I fiskesamhället talades mest om hur duktiga och modiga männen var som fiskare, fiskarkvinnornas hårda arbete skedde mer i det tysta och deras roll var inte så utåtriktad. Kvinnornas roll var ett hårt arbete och en orolig väntan på att männen skulle komma hem från sina fiskefärder. Strandbodarna har säkert många gånger använts som bönehus när männen varit försenade vid dåligt väder. Kvinnorna hade alltid eld i den öppna spisen när männen kom iland, vidare fanns det alltid ett vattenspann med varmt vatten där fiskaren kunde värma sina frusna händer, samtidigt som han fick något att äta och dricka.

Tillverkning av strömmingsgarn

I äldre tider tillverkade man strömmingsgarn och nät av lin hemma. Arbetet med linet var mycket omfattande - sådd, skörd, rötning, torkning, bråkning och häckling. Den färdiga tråden spann man sedan jämn och fin. Till ett strömmingsgarn gick det åt 1,5 mil tråd som man band till en nätslinga med 44 000 maskor eller knutar. Repet (tjälnen) var av spunnet kohår och cirka 35 m lång, flötet var tillverkat av grov tallbark och sänket (hallar) var av sten som plockats på stranden. Det tog en vinter att tillverka ett garn, varje fiskare hade cirka 10 garn till sitt fiske. Idag köper man färdiga strömmingsgarn helt i nylon.

Långa arbetsdagar

På våren drog fiskaren sina garn på morgonen vid tretiden. Fiskarkvinnorna var då redan på stranden och det var en lång arbetsdag de hade framför sig. Det var mycket arbete som först skulle utföras i garngården innan man fick tänka på hemmets sysslor. Först när arbetet i garngården var klart fick kvinnan tänka på frukost till familjen, att få iväg barnen med matpaket till Halls folkskola som låg 5 km bort, en lång vandring genom nio grindar både morgon och kväll ofta i mörker och dåligt väder. Efter detta skulle alla andra sysslor i hemmet ombesörjas, kon mjölkas och de andra djuren ha tillsyn. Vidare skulle det lilla jordbruket skötas.

Ofta fick kvinnorna göra dagsverken hos bönderna med att plocka potatis, tröska och gallra betor för att bonden skulle plöja och harva fiskarens åker. När kvällen kom var det mathållning till familjen och bland många sysslor var det säkert kvällsarbete med lappning och lagning av nät eller strömmingsgarn.

Fiskarhustrun var säkert den sista som fick nattro och den första som fick stiga upp på morgonen för en ny arbetsam dag. Fiskarkvinnan hade lika stor del i familjens försörjning som mannen, hade mannen inte en duktig fiskarkvinna vid sin sida fungerade inte fisket.